..?

har någon där ute ett tips på hur man plåstrar ihop ett hjärta som blivit krossat så många gånger att jag tappat räkningen?

Jag har alltid försökt att verka stark utåt sett, men min fasad är på väg att spricka. Det är så fruktansvärt jobbigt att se den värld jag naivt börjat förlita mig på rasa samman åter igen.

Jag orkar inte med min fars alkoholism längre, jag orkar inte att bli vald efter alkoholen en gång till. Ingen vet det som hänt denna natt och dag, jag håller fasaden, lillebror tar studenten på fredag, pappa måste vara okej då, brorsans stora dag får inte bli förstörd, jag vill att han ska få en bra dag..

Jag ska försöka sova nu, men det känns som att jag kommer drömma mardrömmar, kanske för att det känns som att jag lever i en, en som jag inte kan vakna upp ur... I natt drömde jag när jag väl somnade att mitt rum var fullt av råttor och att de började äta på mig till slut, min mobil räddade mig ur den knipan när den ringde och väkte mig, man fan va läbbigt det var!

Nelly


Ho ho ho gott folk!

Hur har ni det hemma i stugorna nu i allt julstök? Jag har det riktigt bra måste jag säga! Bakat julgodis, myst med min kära, kollat på julkalendern, gått en sväng på stan med min mamma. Ja ni vet. Och snön har ju kommit, får inte det en i julstämmning så vet jag inte vad som skulle kunna göra det.

Jag är glad, pappas tjej ringde och sa att pappa tänkte göra ett rejält ryck med alkoholen nu efter jul, jag vet ju att det inte är säkert att det kommer att hålla, men det gör mig ändå lättare om hjärtat.
Något som också gör mig glad är att jag har fått en ny riktigt bra vän, vi har ju känt varandra under några år och nu under hösten så har vi kommit varandra riktigt nära. Hon är en riktigt kul tjej som jag kan släppa loss med. Hon vet allt om min situation och jag allt om hennes, vi hjälper varandra och mår bra i varandras sällskap! Det är så skönt.

Jag har även hunnit fylla år. Hela 21, det känns lite vuxet faktiskt, konstigt då jag alltid har tänkt att jag vill ha barn när jag är 25, det är om fyra år... vilket i sig är sjukt! 25 år va ju jätte gammalt, det är ju så gammal min mamma var när hon fick mig. Jag känner mig inte gammal nu, och 25 känns inte så gammalt heller, inte så som det gjorde då i alla fall.
Det blev en bra födelsedag med släkt och vänner som tittade in, fick många fina presenter och blommor. Min mamma är så rolig, i två födelsedagar har hon köpt orkideer till mig. Första året för att jag sa att jag skulle vilja ha i någon mer färg än lila, hade nämligen två lila i köket. Då när hon stod i blommaffären så fick hon bestämt för sig att jag sagt att jag ville ha en lila, så hon köpte en lila. I år så stod hon och valde mellan en vit och en lila, hon kom inte ihåg om jag hade vita eller lila hemma, hon kom fram till att hon hade velat förra året och mints att vi pratat om vita, så hon köpte en lila orkidee till! Haha, nu har jag fyra lila orkideer här hemma, det gör mig inget, lila är min favoritfärg, men det hade vart kul med lite olika.

Nu ska jag sätta mig framför tv:n en stund.

Ha det bar alla

Nelly

Bråk

Bråkade med pappa i fredags och i lördags. Om alkoholen förstås..

För någon vecka sedan åkte jag och min bror upp till pappa och sa att vi tycker att det blivit för mycket alkohol på senaste och att våran gräns snart är nådd. Vi sa rätt ut att vi inte ville träffa honom när det blir förmycket, att vi inte orkar bli ledsna längre och att vi kommer åka därifrån när han dricker.

I fredags var jag uppe hos pappa och julbakade. Det hela började jätte bra och vi hade det riktigt mysigt tillsammans. Sen frammåt eftermiddagen så skulle han börja fredags städa, vilket för honom också innebär en fredags öl. Han sa inget till mig först och visade inget så jag märkte det inte på en stund och när jag väl märkte det så stod jag med deg och halvfärdiga julgodisar upp till armbågarna så jag kunde inte åka, jag hade inte heller någon bil.

Nu kanske ni tycker att jag är dum som inte åkte på en gång, men jag är naiv när det gäller pappa och sa heller inget till honom för jag tänkte att det är väl bara det här, på den nivån det är just nu, för han vet ju vad vi tycker, han vet ju att jag kommer åka om det blir mer... och mer blev det....

Efter att vi ätit kvällsmat gjorde jag klar de sista godisarna och sen gick jag och väckte pappa på soffan och sa att jag var besviken på honom, just då kunde han inte få in i sitt huvud varför, tyckte att jag kunde ha sagt till tidigare. Tillslut blev han så irreterad att han vände på sig och gick ut ur rummet, då tog jag en bil och åkte där ifrån.

Jag kom tillbaka upp på lördagen för att hans tjej skulle hjälpa mig att sy ut en klänning som jag skulle ha på en maskerad på kvällen. Pappa var inte hemma först, var ute och gick med hundarna, men när han kom hem så ignorerade han mig totalt. När klänningen var klar så gick Hon ner till tvättstugan och då tog pappa till orda.

Enligt honom så skulle jag alltså säga till när han började dricka och att han hade sagt till mig när han tog den första ölen. Men jag känner att jag inte vill springa och vakta på honom, det är för tusan inte mitt jobb att se till att han inte dricker när han är med mig. Vill han träffa mig och ha kul tillsammans vet han att då får han avstå från drickat.

Det gick ju inte riktigt så snällt till som man kan få föreställningen av av texten. Pappa är en mästare på att framställa sig som ett offer för alkoholen. Men jag anser att så länge han är nykter så har han ett val, när han tagit första droppen så kan jag förstå att det är svårare att sluta.

Jag blev riktigt arg och det blev han också så det hela slutade med att vi stog och skrek på varandra, han svor åt mig vilket jag aldrig har hört honom göra, men mot slutet så bad han i alla fall om ursäkt...

Jag har inte träffat honom riktigt sen dess, en snabbis igår när han hämtade bilen, nån minut bara. Vi får se vad som händer... På fredag så fyller jag år, då kommer både pappa och mamma och släkten, vet inte riktigt, men jag brukar tycka att det är lite stelt, vi får se hur det blir.

Nu är det i alla fall dags för mig att hoppa in i en dusch och sen ta mig upp på stan.

Nelly

December!

December är en månad som jag tycker mycket om, jag fyller år och det är jul. Men det är egentligen allt runtomkring som är toppen. Det är nu första frosten och snön som stannar brukar komma, det är nu alla sätter upp mysiga lampor, tänder ljus och börjar göra det lite julfint i sina hem.
Jag bara älskar att det är dags att börja baka; bullar, födelsedastårta, lussekatter, pepparkakor och framför allt allt julgodis. Jag ska baka så mycket julgodis i år att jag måste börja imorgon!

Då kommer pappa och hämtar mig och så ska jag få låna hans kök, mitt som jag har här är inte riktigt bakvänligt för storbak! Det ska bli kul att baka lite med pappa, han har liksom aldrig varit med och gjort det när vi var små, utan hade alltid annat som han pysslade med då, och nu på senaste år har han överlåtit det åt mig och min bror efterom han alltid druckit.

Nu är det nog snart dags för mig att dra upp rullgardinen och äta något till frukost. Ligger hemma och är sjuk, så det är lite jobbigt att kolla ut genom fönstret och se att det faktiskt är minusgrader ute, att träden är så underbart frostvackra och att jag själv bara längtar efter att få gå ut och känna kylan bita i kinderna. Jag älskar vintern om ni inte har förstått det innan.

Ska ni julbaka något?

Nelly

Hej

Nu var det ett tag sen igen. Fan vad jag är dålig. Hahaha nej, bara väldigt seg. Pappa har haft det lite körigt nu på senaste, men har idag tagit sig i kragen för att göra ett nytt försök. Jag är som sagt stolt över honom för att han gör det.

Idag ringde jag till beroendecentrum för att kolla upp lite fakta och fick hjälp med det jag behövde. Min far hade missförstått och trott att han blir av med körkortet om han lägger in sig på avvänjning.

Pappa hade i alla fall kul på deep purple i fredags. De biljetterna blev mycket uppskattade som tur var! Jag ska nog åka hem till honom och kolla i fall han eller lillbrorsan vill följa med till IKEA en snabbis för att kolla ut en julstjärna, Den jag hade till sovrummet har gått sönder och det gick inte att byta ut lampan.

Dags för mig att dra.

Nelly

Tänkte att jag kanske ska presentera mig ordentligt

Jag heter då Nelly Angelstam, fyller 21 nu i december och jag jobbar som badvakt i ett badhus i staden där jag bor. Jag har jobbat där i 2,5 år och trivs med mina arbetsuppgifter. Har dock fått reda på att jag är allergisk mot "cloorångorna" som blir i en simhall, så för att inte bli ännu mer allergisk och till slut utveckla astma så måste jag leta efter ett nytt jobb.
Jag bor i en tvåa tillsammans med min pojkvän,  sen snart 4 år tillbaka. Jag trivs jätte bra, han är underbart snäll och har hjälp mig mycket när jag har haft det svårt med pappa. Jag flyttade hemifrån 3 månader efter att jag tagit studenten, jag mådde väldigt dåligt av att flytta mellan min mamma och pappa samtidigt som jag inte kunde välja någon av dem för att bo permanent hos.
När jag inte jobbar så gillar jag att träna och att umgås med mina vänner. Att resa tycker jag också är väldigt roligt. Jag älskar att gå på bio, det är så film ska ses. Det är så mysigt att sätta sig på sin plats med något gott att äta och dricka och se en riktigt bra film. Jag var och såg new moon i fredags och tycker att de lyckats väldigt väldigt bra med uppföljaren!
Annars är jag en väldigt omtänksam person som bryr mig väldigt mycket om andra. Jag sätter ofta andra framför mig själv, och det är något jag måste jobba på. Visst är det bra att bry sig om andra, men inte när det går så långt att jag inte mår bra själv pga allt jag ska göra för andra.

Jag ber om ursäkt för att jag inte har skrivit på så länge, men våran dator dog och jag har inte hunnit eller haft tillgång till någon annan. Har köpt mig en nya bärbar, en vit sony vaio! den är helt underbart fin och bra.
Nu står min kära kille och lagar mat, jag ska gå och hjälpa honom.

Fråga gärna om ni undrar något om mig, jag är rätt dåligt på att beskriva mig själv och gör det lättare med frågor.

Kram Nelly

Hm..

Jag tänkte berätta lite idag om när och hur allt trappades upp.. men jag är fruktansvärt trött, så åter igen, ta det som det kommer.

När jag var liten så umgick min familj jättemycket, och då menar jag jättemycket, med en annan familj. Vi semestrade tillsammans, vi umgicks nästan varje helg och åt och spelade spel och lekte tillsammans. Det gick så långt att vi barn såg oss som syskon och vi gav våran 8 personers familj ett påhittat efternamn som vi bokade resturanger, hotell campingplatser etc. i.

Under sommrarna när vi var ute och campade tillsammans så drack våra föräldrar lite mer än vad som är normalt drickande, alla vuxna semester dricker alkohol. Efter en sommar så kunde min pappa inte sluta. Han drack inte så mycket som de hade gjort tillsammans under semestern, men det var fortfarande mer än vad som är hälsosamt när man har alkoholism i släkten.

Då i början och många år framöver så märkte jag och min bror ingenting, vi var väl för små antar jag, och min pappa blev aldrig otrevlig eller åt det hållet. Men det tärde på hans och min mammas relation. Han somnade tidigt och hon blev ensam med oss barn. Jag ska kanske också lägga till att jag har varit en elitsatsande idrottare, vill inte säga vilken sport, vill inte bli igenkänd för lätt i det här stadiet. Men det bidrog i alla fall att jag tränade nästa varje dag och det var mycket skjutsandes till och från träning, min bror sportade också, och eftersom min far inte var körbar så fick min mor åka runt över stan och hämta och lämna, sen skulle hon laga mat och fixa lite hemma innan. Pappa hjälpte ju till ibland, men det blev tillslut för mycket för mamma.
Jag kan säga att jag har aldrig sett min mamma och pappa bråka. Jag är tacksam för att de höll det undan för mig och brorsan. Jag har bara hört dem höja rösterna mot varandra en gång, annars har de varit som vilka vanliga föräldrar. Haft en bra balans med regeler och låtit mig och min bror ta ansvar som passar våran ålder.


Igår så var det farsdag så jag var uppe och grattade min pappa. Jag har flyttat hemifrån för lite mer än två år sen. Jag har ni insett att jag var väldigt stressad av att flytta mellan min mamma och pappa varannan vecka.
I alla fall så var min pappa inte nykter, men igår så gjorde det inte så mycket. Jag hade inte väntat mig att han skulle vara nykter och han höll sig ändå på en bra nivå.

Jag måste också tala om att jag är otroligt stolt över min pappa för att han försöker att bli nykter. Ni ska veta att det inte är lätt.
Eftersom vi är så stolta över våran pappa, jag och lillbrorsan, så gav vi honom biljetter till hans favoritband, Deep Purple. Det kombinerat med julklapp alltså. Så mycket pengar har vi inte..

Nu får det räcka för idag. Fråga gärna om jag är otydlig. Jag skriver som orden kommer och kan missa händelser som jag tänker men inte hinner skriva. Jag har även dyslexi, så jag kan missa ord och stava väldigt konstigt.

Nelly


Jag vet inte hur jag ska börja..

Jag kommer nog att berätta min historia allt eftersom. Jag känner att den behöver komma ut, jag känner att jag vill skriva och berätta om min uppväxt och hur mitt liv ser ur idag. Det kommer att ta tid, det är svårt för mig att skriva om. Inläggen kommer säkert att komma med ojämna mellanrum beroende på hur jag mår psykist, hur mycket jag orkar dela med mig.

Den här veckan har varit mindre bra, jag orkar inte börja gräva ikväll, men jag kan berätta det som behövs.

Det är min pappa som är alkoholist, det började gå utför för 10 år sedan, alltså hösten 1999, jag skulle den hösten/vintern fylla 11. Då bodde vi tillsammans, min pappa och mamma, min bror och jag och våran hund. Pappa insåg för ett år sedan att han behövde hjälp, att han är alkoholist. Det är ett STORT steg, men lååångt ifrån det sista som behövs i en kamp mot ett begär som överstiger ens motståndskraft och vilja. Alkoholism är idag klassat som en sjukdom, och den sjukdomen är ärftlig. Jag kan ha den, mina barn kan få den...

Jag ändrar namnen på människorna som kommer finnas med i min blogg för att skydda min familj och mina vänner. Men Nelly är mitt namn och jag kommer vara ärlig här, kommer berätta även allt det obehagliga. Mycket har jag förträngt för att jag inte orkat ta itu med det just då, och den här bloggen ska fungera som ett hjälpmedel för mig att bearbeta det och för andra där ute som kanske läser och behöver hjälp eller stöd. Jag har lärt mig mycket om den här sjukdomen och kan svara på frågor, men tänk på att jag inte är utbildad, jag har bara mina egna erfarenheter att gå på.

Min blogg kommer även att handla om mitt vardagliga liv och inte bara om alkoholism, men ni kommer märka att den spelar in rätt mycket av min vardag.

Detta bör räcka för ikväll.. Vi hörs en snabbis imorgon förmiddag.

Nelly

Om

Min profilbild

Nelly

RSS 2.0