Hej

Nu var det ett tag sen igen. Fan vad jag är dålig. Hahaha nej, bara väldigt seg. Pappa har haft det lite körigt nu på senaste, men har idag tagit sig i kragen för att göra ett nytt försök. Jag är som sagt stolt över honom för att han gör det.

Idag ringde jag till beroendecentrum för att kolla upp lite fakta och fick hjälp med det jag behövde. Min far hade missförstått och trott att han blir av med körkortet om han lägger in sig på avvänjning.

Pappa hade i alla fall kul på deep purple i fredags. De biljetterna blev mycket uppskattade som tur var! Jag ska nog åka hem till honom och kolla i fall han eller lillbrorsan vill följa med till IKEA en snabbis för att kolla ut en julstjärna, Den jag hade till sovrummet har gått sönder och det gick inte att byta ut lampan.

Dags för mig att dra.

Nelly

Tänkte att jag kanske ska presentera mig ordentligt

Jag heter då Nelly Angelstam, fyller 21 nu i december och jag jobbar som badvakt i ett badhus i staden där jag bor. Jag har jobbat där i 2,5 år och trivs med mina arbetsuppgifter. Har dock fått reda på att jag är allergisk mot "cloorångorna" som blir i en simhall, så för att inte bli ännu mer allergisk och till slut utveckla astma så måste jag leta efter ett nytt jobb.
Jag bor i en tvåa tillsammans med min pojkvän,  sen snart 4 år tillbaka. Jag trivs jätte bra, han är underbart snäll och har hjälp mig mycket när jag har haft det svårt med pappa. Jag flyttade hemifrån 3 månader efter att jag tagit studenten, jag mådde väldigt dåligt av att flytta mellan min mamma och pappa samtidigt som jag inte kunde välja någon av dem för att bo permanent hos.
När jag inte jobbar så gillar jag att träna och att umgås med mina vänner. Att resa tycker jag också är väldigt roligt. Jag älskar att gå på bio, det är så film ska ses. Det är så mysigt att sätta sig på sin plats med något gott att äta och dricka och se en riktigt bra film. Jag var och såg new moon i fredags och tycker att de lyckats väldigt väldigt bra med uppföljaren!
Annars är jag en väldigt omtänksam person som bryr mig väldigt mycket om andra. Jag sätter ofta andra framför mig själv, och det är något jag måste jobba på. Visst är det bra att bry sig om andra, men inte när det går så långt att jag inte mår bra själv pga allt jag ska göra för andra.

Jag ber om ursäkt för att jag inte har skrivit på så länge, men våran dator dog och jag har inte hunnit eller haft tillgång till någon annan. Har köpt mig en nya bärbar, en vit sony vaio! den är helt underbart fin och bra.
Nu står min kära kille och lagar mat, jag ska gå och hjälpa honom.

Fråga gärna om ni undrar något om mig, jag är rätt dåligt på att beskriva mig själv och gör det lättare med frågor.

Kram Nelly

Hm..

Jag tänkte berätta lite idag om när och hur allt trappades upp.. men jag är fruktansvärt trött, så åter igen, ta det som det kommer.

När jag var liten så umgick min familj jättemycket, och då menar jag jättemycket, med en annan familj. Vi semestrade tillsammans, vi umgicks nästan varje helg och åt och spelade spel och lekte tillsammans. Det gick så långt att vi barn såg oss som syskon och vi gav våran 8 personers familj ett påhittat efternamn som vi bokade resturanger, hotell campingplatser etc. i.

Under sommrarna när vi var ute och campade tillsammans så drack våra föräldrar lite mer än vad som är normalt drickande, alla vuxna semester dricker alkohol. Efter en sommar så kunde min pappa inte sluta. Han drack inte så mycket som de hade gjort tillsammans under semestern, men det var fortfarande mer än vad som är hälsosamt när man har alkoholism i släkten.

Då i början och många år framöver så märkte jag och min bror ingenting, vi var väl för små antar jag, och min pappa blev aldrig otrevlig eller åt det hållet. Men det tärde på hans och min mammas relation. Han somnade tidigt och hon blev ensam med oss barn. Jag ska kanske också lägga till att jag har varit en elitsatsande idrottare, vill inte säga vilken sport, vill inte bli igenkänd för lätt i det här stadiet. Men det bidrog i alla fall att jag tränade nästa varje dag och det var mycket skjutsandes till och från träning, min bror sportade också, och eftersom min far inte var körbar så fick min mor åka runt över stan och hämta och lämna, sen skulle hon laga mat och fixa lite hemma innan. Pappa hjälpte ju till ibland, men det blev tillslut för mycket för mamma.
Jag kan säga att jag har aldrig sett min mamma och pappa bråka. Jag är tacksam för att de höll det undan för mig och brorsan. Jag har bara hört dem höja rösterna mot varandra en gång, annars har de varit som vilka vanliga föräldrar. Haft en bra balans med regeler och låtit mig och min bror ta ansvar som passar våran ålder.


Igår så var det farsdag så jag var uppe och grattade min pappa. Jag har flyttat hemifrån för lite mer än två år sen. Jag har ni insett att jag var väldigt stressad av att flytta mellan min mamma och pappa varannan vecka.
I alla fall så var min pappa inte nykter, men igår så gjorde det inte så mycket. Jag hade inte väntat mig att han skulle vara nykter och han höll sig ändå på en bra nivå.

Jag måste också tala om att jag är otroligt stolt över min pappa för att han försöker att bli nykter. Ni ska veta att det inte är lätt.
Eftersom vi är så stolta över våran pappa, jag och lillbrorsan, så gav vi honom biljetter till hans favoritband, Deep Purple. Det kombinerat med julklapp alltså. Så mycket pengar har vi inte..

Nu får det räcka för idag. Fråga gärna om jag är otydlig. Jag skriver som orden kommer och kan missa händelser som jag tänker men inte hinner skriva. Jag har även dyslexi, så jag kan missa ord och stava väldigt konstigt.

Nelly


Jag vet inte hur jag ska börja..

Jag kommer nog att berätta min historia allt eftersom. Jag känner att den behöver komma ut, jag känner att jag vill skriva och berätta om min uppväxt och hur mitt liv ser ur idag. Det kommer att ta tid, det är svårt för mig att skriva om. Inläggen kommer säkert att komma med ojämna mellanrum beroende på hur jag mår psykist, hur mycket jag orkar dela med mig.

Den här veckan har varit mindre bra, jag orkar inte börja gräva ikväll, men jag kan berätta det som behövs.

Det är min pappa som är alkoholist, det började gå utför för 10 år sedan, alltså hösten 1999, jag skulle den hösten/vintern fylla 11. Då bodde vi tillsammans, min pappa och mamma, min bror och jag och våran hund. Pappa insåg för ett år sedan att han behövde hjälp, att han är alkoholist. Det är ett STORT steg, men lååångt ifrån det sista som behövs i en kamp mot ett begär som överstiger ens motståndskraft och vilja. Alkoholism är idag klassat som en sjukdom, och den sjukdomen är ärftlig. Jag kan ha den, mina barn kan få den...

Jag ändrar namnen på människorna som kommer finnas med i min blogg för att skydda min familj och mina vänner. Men Nelly är mitt namn och jag kommer vara ärlig här, kommer berätta även allt det obehagliga. Mycket har jag förträngt för att jag inte orkat ta itu med det just då, och den här bloggen ska fungera som ett hjälpmedel för mig att bearbeta det och för andra där ute som kanske läser och behöver hjälp eller stöd. Jag har lärt mig mycket om den här sjukdomen och kan svara på frågor, men tänk på att jag inte är utbildad, jag har bara mina egna erfarenheter att gå på.

Min blogg kommer även att handla om mitt vardagliga liv och inte bara om alkoholism, men ni kommer märka att den spelar in rätt mycket av min vardag.

Detta bör räcka för ikväll.. Vi hörs en snabbis imorgon förmiddag.

Nelly

RSS 2.0